Sofia sandberg

Det var en gång, den var grusad. Du vet en sån där vanlig gång. En sån gång som alla går på. En sån gång som alla har i trädgården. Precis en sån gång som finns i alla labyrinter. En sån där gång som man kallade genväg när man var liten. Du vet hur man alltid sa " jag vet en genväg" men som oftast blev till en omväg tillslut. En gång är ju som en väg eller trottoar. Det finns alla typer av gångar.. Jag menar, det finns ju alltid en väg här i livet. även en tåg luffare har ju en en väg vart han än går av tåget, om det så skulle va i den fattigaste delen av Arfika eller mitt ute i öknen, alltid finns det en väg, gångbana, gång, stig eller vad man nu vill kalla det. Och jag har en plan med mitt liv.. även om min dröm kanske är svart. Varför skulle jag då skita i livet? det är då jag måste kämpa. Det är då jag måste ta fram mitt starka och kärleksfulla hjärta och visa att jag redan som liven var född som en krigare. Man måste lite på sig själv, och ha en plan, en gång på hur livet ska sluta.. För att göra en lång historia kort. Det var en gång, som slutade lyckligt, i alla sina dagar.. //en katt på 58 vintrar